Att leva innebär oundvikligen också att dö och passera vidare till något vi inte har någon säker kunskap kring. Osäkerheten är något som gör många rädda, medan andra försöker lära sig mer och bli vän med döden som koncept, redan under livstiden. Även om döden i sig inte går att undvika, kan vi utforma vår begravning på ett sätt som kan bli både väldigt vackert och personligt.
Förbered musik och övriga önskemål
Oavsett vilket förhållande du har till döden, kan den bli mer lätthanterlig både för dig och dina nära om du väljer att aktivt planera din begravning så gott du kan. När dagen väl kommer, är dina riktlinjer och önskemål väldigt värdefulla för de som är kvar och går igenom sorgen efter att ha förlorat dig. Till exempel är musikval något högst personligt som verkligen sätter just din prägel på begravningen, och dina anhöriga behöver inte gissa hur du hade velat ha det.
Om du har bjudit in till samtal om tankar och känslor kring döden, och dessutom diskuterar både dina och andras tankar om begravningen, finns en stor möjlighet att de här samtalen underlättar eventuella rädslor. Döden är inte längre lika stor och skrämmande när den bjuds in som en naturlig del av livet. Tänk dock på att samtal med barn om döden måste se helt annorlunda ut än när man samtalar med vuxna.
Även om du har specifika önskemål kring ditt sista farväl, kan det vara bra att kontakta en begravningsbyrå då de har stor kunskap som också kan hjälpa dig och er på vägen. På till exempel Lova Begravning kan dina anhöriga få stöd i att genomföra dina önskemål, och också känna att de kan luta sig mot erfarenhet och expertis i en så känslosam situation.
När det är dags för din begravning kommer alla som är där att veta att allt de är med om är dina egna önskemål för den här stunden. Med hjälp av musik, sång, färger, videor och annat kan begravningen präglas av ljus och hyllningar till ditt liv, istället för att fokusera på det svåra faktumet att du är borta. Sorg kombineras med ljus och glädje. Och är det inte just livet som ska hyllas när vi går vidare, även om de runt oss är tyngda av sorg?